Verket består av tre individuellt utformade och friblåsta björkstammar som är dryga 70 cm långa. Stammarna är invändigt bestyckade med RGB-dioder som är programmerade i ett mjukt vandrade ljus som sakta även vandrar i färgskala. Ljuset kan liknas vid ett naturligt skiftande ljus som silas genom grönskande lövverk, alltså inget blinkande ljus.
Ljust är reglerbart och energisnålt diodljus och är alltid tänt. Stammarna omges av ett stiliserat/symboliskt lövverk, likt pärlor på tråd bildar dessa frihandsblåsta och optikblåsta bubblor en sammanhållen komposition i olika nyanser av grönt samt inslag av höstigt oranga toner.
Det är något skirt över en björk. Något ljust, drömskt och löftesrik. Björkskogen dyker ofta upp som en ljusnande glänta i den mörka granskogen. Vegetationen förändras. Den mörka, ofta mossbetäckta, lingon- eller blåbärsrisfyllda marken övergår till någonting ljusnande, ofta med högt ängsgräs och vilda blommor och framstår först nästan som ljusnande hägring. En björkdunge luktar annorlunda än granskogen, känns inte lika hemlighetsfull och mystisk. Istället skänker den hemtrevnad och tröst, framtidstro och nya möjligheter.
Anna Berglunds Glänta (2010) är en glasinstallation belägen i entrén till det nybyggda äldreboendet Ömheten i Skellefteå. Upphängt i taket och belyst välkomnar den såväl besökare som boende till hemmet. Verket består av tre stycken björkar av frihandsblåst glas tillverkat vid glasbruket i Pukeberg av Micke Johansson. Att Anna Berglund har valt just björken som symbolik är inte konstigt. Det är ofta den som får representera ungdomlighet och minnen inom den svenska poesin. Förmodligen för att den minner om tider av festlighet, frihet och ljumma kvällar. Otaliga är de tillfällen då den, som en viktig del av sommarhalvårets högtider, klätt majstänger, smyckat farstukvistar, och, vilket var vanligt förr, även prydde hästens skrindor. Björken är fast förankrad i den svenska traditionen och minner om ljuv ungdom, fest och gemytlighet. Dess symbolik ger positiva associationer. Att björken dessutom är viktig just för Skellefteåborna märks inte minst i den nära en mil långa björkallé som är belägen i och underhålls av kommunen.
Gemensamt med glaset är björkens skirhet och lätthet, en sprödhet som är ovanlig för växter så stora som just björken. Dess krona susar ofta någonstans ovanför våra huvuden som en uppmaning till var och en att titta framåt, blicka uppåt, att hålla huvudet stadigt eftersom den indikerar en ljusning i tillvaron. Anna har liksom för att förtydliga kopplingen till detta i sitt verk installerat energisnåla RGB-dioder i de tre björkarna. Ljuset är reglerbart men syftet är inte att det ska blinka utan istället simulera dygnets naturliga skiftande ljus, så som det silas genom ett grönskande lövverk.
Lövverket i Annas installation utgörs av stiliserade former av känsligt och estetiskt sammansatta transparenta, skira, glasbubblor trädda på tråd av metall. Glasbubblornas färger reflekterar övergången mellan sensommar och höst; gröna nyanser blandat med orange inslag, och fungerar likt en vacker symbolism över ålderns höst som skänker tröst. Under dessa hänger de cirka 70 cm höga björkstammarna som skänker kompositionen tyngd, stabilitet och lugn. Ingen stam har sin egen isolerad lövkrona. Istället är glasbubblorna komponerade så att de flyter samman till en enhet, precis just så som verklighetens björkar som, placerade intill varandra, har en tendens att smälta samman med varandra till en enda stor, luftig helhet. Även kontrasten mellan glasstammarnas tyngd och bubblornas lätthet överensstämmer med naturens egen variant av stadig stam med sina späda löv som skänker dess krona en känsla av tyngdlöshet. Vore det inte för stammens grenverk skulle löven flyga iväg uppåt, bortåt. Samma känsla inträffar i Annas verk; vore det inte för stammen skulle glasbubblorna driva iväg tyngdlöst likt ballonger för vinden.
Björken har också sedan länge haft en viktig funktion för ungdomlig kärlek då dess stam ofta fått bli budbärare för förbindelsen mellan två människor. Masurbjörken är dessutom vår allra viktigaste bränslekälla för hushållsvärme och representerar alltså inte bara mänsklig kärlek utan även mänsklig värme. Inte konstigt att Anna valt just björken som symbol för sin installation. Den är både besjungen och mytomspunnen i generationer och förmodligen väcker anblicken av en björk många fina minnen och känslor till liv hos de allra, allra flesta.
Ewa Wadell Fil.mag. i konstvetenskap och estetik